Jag kan inte andas.

 

Och sen rasar det. Allt faller samman. det rasar och blir till ruiner runt omkring mig. 

 

Sen inser jag att de förtjänar inte mina tårar. Ingen har rätt att få mig må så dåligt.  

 

Även om allt det här håller på så är håller jag mig ganska lugn. Det är självklart jobbigt! men jag tänker inte låta dem sänka mig på ett sådant sätt!! Visst ibland kan det bara kolappsa och tårarna vägra sluta rinna men jag slutar alltid gråta och efteråt så känns det bättre. Att bara hålla alla känslor inne är inte specielllt hälsosamt ;) De måste ju komma ut någon gång :)

 

Det har gått en månad sens mitt senaste inlägg. Jag gör allt jag kan för att det ska bli bättre :p

Den här situationen är så extrem att det är nästan löjligt! Ni vet när något är så stort att det bara inte går att smälta?? Så känns det för mig.

 

Min klass var på tingsrätten idag och de flesta verkade tycka att det var intressant men allt jag kunde tänka var att "Jag kan hammna här, Det här kan hända mig! Jag skulle kunna bli tvungen att sitta där medans dom bestämmer om MITT liv!!!" Vad jag menar är att om socialen skulle besluta att dom tycker att jag borde bo på grupphem så skulle det vara där fallet hammande. Så för mig var det inte "intressant" det var skräckslagnade!!

Det är bara läskigt att en handfull människor kan tro sig ha rätten att bestämma över ditt liv.

 

Aja nu måste jag gå och lägga mig :) natti till er :) kom ihåg ni har rätten att bestämma över era egna liv de är era och ingen annas ;) <3